Till C

Idag när jag kom hem och var arg och ledsen så hade du kunnat tårka tårarna. Du hade kunnat pussat mig så mycket att jag börjat le igen. Tänk om du vart här och gjort det. Men inte låg du i vardagrummet idag heller.
Du förstår, det var verkligen jättejobbigt att jobba idag. Barnen var medvetet elaka med mig. Man såg hatet lysa i ögonen på killen längst fram i klassrummet. Hur kan ungarna var så otrevliga? De vinner ju inget på det!?




Jag behöver dig fortfarande. <3

Till C, nu när våren är här.

All snö har nästan smält bort ute på gården nu. Jag föreställer mig dig tassa omkring med oss andra bland snöhögarna som är kvar längst ner på gården.
Mamma och jag gick en lång promenad tillsammans ikväll. Man måste ju peppa varandra du vet... Nu när inte du är här och peppar längre.

Min lilla pälskling, vart är du? Kom tillbaka! Allt har vart så tungt nu i flera dagar. Det är som om det inte alls kommer att göra mindre ont med tiden..?!

Till C

... jag slår vad om att du hade bitit sönder den blå bollen om du inte redan vart så sjuk som du var då... det hade vart typiskt.

Till C

Kopplet ligger kvar i lådan i hallen. Jag hittade det idag när jag skulle lägga tillbaka en papperskasse där.
Det var som om du bara låg i källaren och sov eller något. Som om i fall jag lyfte på kopplet skulle ha fått höra dina små tassar i trappen.
Reflexerna och de svarta små påsarna låg också i lådan. Reflexerna, de som du brukar ha på benen när vi är ute påminde mig om hur duktiga vi var på att ha reflex på dig just den här vintern.
Jag mins att jag tänkte att jag kanske kunde rädda ditt liv på det viset. Tänk om jag hade vetat då att jag inte alls kunde rädda ditt liv genom att sätta på dig reflexer. Tänk om jag hade vetat att det inte spelade någon roll eftersom att cansern redan fanns i din kropp och inte ens de mest blänkande reflexer kan rädda någon från canser.

Jag saknar dig så otroligt mycket.

Till C

Det har gått två veckor. Allt man gör måste man lära sig på nytt.
Igår var vi hos mormor och det var såklart konstigt att gå ut på promenad utan dig i skogarna runt mormors hus. Vi gick långt, så du skulle nog ha tyckt att det var jobbigt. Men man vände sig om ibland för att se vart du var.
Det har gått två långa veckor. Kanske de två längsta veckorna i mitt liv.

Till C

Vi hämtade hem dig idag.
Får man säga så? Det låter lite hemskt.

Matte och jag åkte till distriksvetrinärerna.
Vi fick vänta ett tag innan det blev vår tur men sedan ställde vetrinären upp en liten urna på disken.
Det såg ut som vilken pappkartong som hellst, fast lite "urn-formad" då såklart.
Men när jag lyfte upp den och tog den i famnen så kände jag hur tung den var!

Det var du som var den tyngden.

Jag höll dig hårt i famnen när vi körde hem igen. Det var jobbigt, men skönt att få hem dig tycker jag. Nu måste vi bara vänta på våren. Precis som vi gjorde för fem år sedan du mins?
Jag tänkte att du kunde hälsa till S. Jag vet att ni är på samma ställe nu. Så hälsa henne att jag saknar henne fortfarande. Dig kommer jag sakna i resten av mitt liv!