Idag när jag kom hem och var arg och ledsen så hade du kunnat tårka tårarna. Du hade kunnat pussat mig så mycket att jag börjat le igen. Tänk om du vart här och gjort det. Men inte låg du i vardagrummet idag heller.
Du förstår, det var verkligen jättejobbigt att jobba idag. Barnen var medvetet elaka med mig. Man såg hatet lysa i ögonen på killen längst fram i klassrummet. Hur kan ungarna var så otrevliga? De vinner ju inget på det!?
Jag behöver dig fortfarande. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar