Min allra första dag utan Dig har inte varit fullt så mörk och hopplös som jag trott att den skulle bli.
Det kanske mest beror på att jag tror att Du bara inte är hemma just för tillfället, Du kommer nog om en stund. Eller så ligger Du i källaren och sover. Så är det nog. Du kommer nog upp om en stund.
Men jag vet innerst inne att för alltid är en evinnerligt lång tid och den tiden är det som kommer att skillja oss åt från och med nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar