600 hundar men ingen som du.

Idag var jag, malin och sara nere på isen. Där kollade vi på 550 stycken slädhundar som skulle bege sig ut över sjön och upp mot fjällen och vidare in i norge. Det var nån tävling och vovvarna skällde och hade sig och ville iväg och jag tänkte på hur ställd du skulle ha blivit, fundersam liksom, om du vart där och tittat på.
Det var nämligen så att jag tror att hela stans hundägare befann sig nere i hamnen för att kolla på starten och med sig hade de sina bästa vänner. Så det var nog ett hundratal "vanliga" hundar också kan jag tänka mig. Du skulle sett!

Jag tänkte på dig hela tiden.



Ikväll kom farmor och farfar hit. Farmor sa att det var hemskt att komma hit, eftersom att inte du var här. Och mamma svarade att det är hemskt att vara här. Och så är det ju. Varenda rörelse och tanke vi haft de senaste sex åren har på något sätt inkluderat dig.
Vi åt middag och pratade om minnen vi har, saker du gjort och så. Det var fint.


Jo, och så fick jag en blomma och ett kort idag!
Jag blev tårögd eftersom att dikten i kortet kanske (?) förde mig lite närmare sanningen om att du inte kommer tillbaka eftersom att "nothing gold can stay". Tack linnea för kortet.