..... du har plats 72 i turordning....
17 minuters väntan på telias kundtjänst för ett samtal på under en minut.
Men att telefonrösten inte ens kunde säga "Turordningen" var kanske det mest störande. Jag menar, ska man sitta och lyssna på en hoppfullt sjunkande siffra angående vart i kön man befinner sig så kan väl rösten åtminstånde säga rätt ord? Är det för mycket begärt?
Idag på stan träffade jag Sofia för en trevlig lunch innan hon lyfter mot London där hon beräknas stanna på obestämd tid. Jag gick dessutom förbi en kvinna som pratade i mobiltelefon och som sa "where are you?" med väldigt svenskt uttal, sedan sa hon "ja..." vilket bara fick mig att tänka på att ingen tycker att man är knäpp om man frågar nån nått på engelska när man pratar i telefonen. Fast när man tänker på det så är det ju lite knäppt att man byter språk i bara nån mening. Vad blir skillnaden liksom?
Avfärd mot Blekinge ikväll 21.10.
See you all in februari.
torsdag 29 januari 2009
tisdag 27 januari 2009
En resa i tiden med "systrar i jeans - andra sommaren"
Jag ska ut på en resa i tiden. Jag lämnar stan på torsdagkväll och ska åka 100 mil och 4,5 år söderut. Med mig har jag "systrar i jeans - andra sommaren" som stått i min bokhylla aldeles för många år.
Jag har en vän, min gamla "bästis" där nere i söder. Hon har en tom plats i sin bokhylla och varje gång vi planerat och hoppats att det ska gå att träffas utan att det har blivit av så har vi pratat om den där boken som jag inte ens minns vad den handlar om längre. Och nu ska den få komma hem.
Jag ska inte säga att jag inte är nervös för min resa. Och det förklaras enklast med min tidsrese-liknelse. För det är faktiskt åtta år sedan jag och min vän kände varandra på riktigt. Jag var tolv och hon var tio år. Vi har både förändrats lite sen dess. Efter det har vi setts kanske fem gånger och senast var alltså för fyra och ett halvt år sedan. Innan gymnasiet. Bara gymnasiet förändrar ju en människa väldigt mycket liksom. Därför känns det som att vi kan ha växt ifrån varandra på de här åren? Men samtidigt har vi ju hållit kontakten hela tiden.. !
Fast sedan kollade jag i fotoalbum från den tiden. Och jag konstaterade att jag hade på mig ett linne som jag fortfarande gillar och använder ofta. Då tänkte jag att det kanske inte var så stor skillnad. Eller så är det bara väldigt bra kvalitet på JC's kläder. Hur som hellst så är det ett bra bevis på varför detta inte är någon mode-blogg!
Men om jag återgår till mitt besök i söder. Jag ska vara där i fyra hela dagar innan tåget rullar hemåt igen och jag hoppas och tror trots allt att det kommer bli en rolig och minnesvärd helg och förhoppningsvis kommer den dessutom få mig och min vän att hålla ihop i ytterligare 10 år!
Önska mig lycka till och jag lovar att skriva på min roman på tåget!
Jag har en vän, min gamla "bästis" där nere i söder. Hon har en tom plats i sin bokhylla och varje gång vi planerat och hoppats att det ska gå att träffas utan att det har blivit av så har vi pratat om den där boken som jag inte ens minns vad den handlar om längre. Och nu ska den få komma hem.
Jag ska inte säga att jag inte är nervös för min resa. Och det förklaras enklast med min tidsrese-liknelse. För det är faktiskt åtta år sedan jag och min vän kände varandra på riktigt. Jag var tolv och hon var tio år. Vi har både förändrats lite sen dess. Efter det har vi setts kanske fem gånger och senast var alltså för fyra och ett halvt år sedan. Innan gymnasiet. Bara gymnasiet förändrar ju en människa väldigt mycket liksom. Därför känns det som att vi kan ha växt ifrån varandra på de här åren? Men samtidigt har vi ju hållit kontakten hela tiden.. !
Fast sedan kollade jag i fotoalbum från den tiden. Och jag konstaterade att jag hade på mig ett linne som jag fortfarande gillar och använder ofta. Då tänkte jag att det kanske inte var så stor skillnad. Eller så är det bara väldigt bra kvalitet på JC's kläder. Hur som hellst så är det ett bra bevis på varför detta inte är någon mode-blogg!
Men om jag återgår till mitt besök i söder. Jag ska vara där i fyra hela dagar innan tåget rullar hemåt igen och jag hoppas och tror trots allt att det kommer bli en rolig och minnesvärd helg och förhoppningsvis kommer den dessutom få mig och min vän att hålla ihop i ytterligare 10 år!
Önska mig lycka till och jag lovar att skriva på min roman på tåget!
onsdag 21 januari 2009
"När det äntligen är över"
Jag är dödstrött och kommer inte skriva mycket alls.
Desutom kommer träningsvärken smygande efter kvällens pass på friskis.
Under de senaste dagarna har jag gått promenader i timtal, både själv och med vänner. Jag har lyssnat massor på Melissa Horn som sjunger låtar med fantastiska texter och så har jag köpt en revybiljett.
Östersundsrevyn. Eftersom att någon gång ska vara den första!
Jag känner mig rätt duktig egentligen. Rätt aktiv. Jag menar, jag hade kunnat vara en arbetslös deprimerad tjej som låg under sitt duntäcke hela dagarna utan att röra sig, men det är jag inte! Jag är i stället en i princip arbetslös tjej som hittar på massor med saker, träffar kul folk och tränar 3-4 (!) gånger i veckan. Och jobbar ibland då också, vilket inte gör saken sämre.
Nu hör av mig, jag lovar!
Men den som väntar på nått gott.. ;)
Desutom kommer träningsvärken smygande efter kvällens pass på friskis.
Under de senaste dagarna har jag gått promenader i timtal, både själv och med vänner. Jag har lyssnat massor på Melissa Horn som sjunger låtar med fantastiska texter och så har jag köpt en revybiljett.
Östersundsrevyn. Eftersom att någon gång ska vara den första!
Jag känner mig rätt duktig egentligen. Rätt aktiv. Jag menar, jag hade kunnat vara en arbetslös deprimerad tjej som låg under sitt duntäcke hela dagarna utan att röra sig, men det är jag inte! Jag är i stället en i princip arbetslös tjej som hittar på massor med saker, träffar kul folk och tränar 3-4 (!) gånger i veckan. Och jobbar ibland då också, vilket inte gör saken sämre.
Nu hör av mig, jag lovar!
Men den som väntar på nått gott.. ;)
tisdag 13 januari 2009
Det blev rätt bra tillslut
Min morgon började med ett hysteriskt pipande.
Det var inget konstigt med det utan helt enkelt min mobil som krävde att jag skulle släpa mig ur sängen. Problemet var att jag kollade på den, utan att fatta varför den lät eller hur i hela friden jag skulle lyckas stänga av den!? Det säger ganska mycket om hur djupt jag sov då.
Efter att ha kollat på telefonen i säkert 10 sekunder - helt tvärsäker på att den inte såg ut som vanligt - så hittade jag snooz-knappen men somnade inte om utan låg och stirrade ut i mörkret i fem minuter innan mobilen ringde igen och det var dags att kliva upp.
En stund senare gav jag mig ut i halkan, men höll mig på benen till skilland från i fredags. Högstadieskolan lockade varm och lugn och jag han gå igenom dagens lektioner innan det var dags att släppa in åttorna i klassrummet. Åttorna är inte så farliga faktiskt. Visst, de kan prata rätt bra, men de är snälla innerst inne.
Vi jobbade med ordspråk på svenskan och med "köp- och säljord" på engelskan och jag var rätt nöjd när jag gick iväg och skulle ha några, för mig nya, nior.
Det var värre...
Ett oräkneligt antal kastade pappersbollar senare, när min röst nästan tagit slut, fick jag (och de) äntligen gå hem. Men lite pli hade jag ändå haft på ungarna. De hade ju i alla fall gjort det som de skulle..
Det var inget konstigt med det utan helt enkelt min mobil som krävde att jag skulle släpa mig ur sängen. Problemet var att jag kollade på den, utan att fatta varför den lät eller hur i hela friden jag skulle lyckas stänga av den!? Det säger ganska mycket om hur djupt jag sov då.
Efter att ha kollat på telefonen i säkert 10 sekunder - helt tvärsäker på att den inte såg ut som vanligt - så hittade jag snooz-knappen men somnade inte om utan låg och stirrade ut i mörkret i fem minuter innan mobilen ringde igen och det var dags att kliva upp.
En stund senare gav jag mig ut i halkan, men höll mig på benen till skilland från i fredags. Högstadieskolan lockade varm och lugn och jag han gå igenom dagens lektioner innan det var dags att släppa in åttorna i klassrummet. Åttorna är inte så farliga faktiskt. Visst, de kan prata rätt bra, men de är snälla innerst inne.
Vi jobbade med ordspråk på svenskan och med "köp- och säljord" på engelskan och jag var rätt nöjd när jag gick iväg och skulle ha några, för mig nya, nior.
Det var värre...
Ett oräkneligt antal kastade pappersbollar senare, när min röst nästan tagit slut, fick jag (och de) äntligen gå hem. Men lite pli hade jag ändå haft på ungarna. De hade ju i alla fall gjort det som de skulle..
Jag placerade mig i soffan hemma och somnade. Det var underbart!
Tio minuter innan jag måste hämta pappa på jobbet så väcker mamma mig. Det var hemskt!
Nyvaken ger jag mig ut i halkan och får sedan stå en kvart utanför pappas jobb eftersom han är försenad. Men då händer det: Jag får ett mms!
Mmset var från mina vänner i fjällen och det förhöjde verkligen min dag! Jag blev genast mycket gladare och lite piggare! "Ett stort och fett puss" står det under bilden där de alla tre ligger på en säng och de två på kanten pussar den i mitten på kinderna!
Tack, det gjorde min dag bättre och jag fick ett gott skratt! =)
Dessutom har jag haft den stora äran att gå på konsert ikväll! En klasskonsert på PC närmare bestämt. Den var otroligt bra och man var på ännu bättre humör när man halkade hem därifrån efter en timmes underhållning!
söndag 11 januari 2009
"En plan helt enkelt?"
Året har redan värmt upp och liksom obemärkt kommit igång. Själv ligger jag nog lite efter på den fronten misstänker jag. Allt eftersom dagarna går så funderar man på vad man ska göra, om man ska stanna eller om man borde ge sig iväg ifrån den här staden. Man funderar inte bara på i år och vad de kommande 12 månaderna har att ge, utan man funderar på allt. Och det bidrar nog lite till svindeln.
Jag kan göra exakt vad jag vill!
När jag gick i lågstadiet hade jag lite svårt att räkna i matteboken. Jag blev helt enkelt handligsförlamad av alla tal som skrek åt mig från varsina håll på sidorna. Men min mamma och pappa kom på att om de la över ett papper så att jag bara såg ungefär tre tal så tyckte jag inte alls att det var svårt och talen blev gjorda jättesnabt!
Kanske är det lite så nu också?
Jag har så otroligt många val (inte fler är de flesta andra men..) så att jag blir handligsförlamad och gör ingenting istället. Det är ju lite dumt om man säger så.
Inte för att jag bara ligger hemma i sängen, men så himla storslagna planer har jag ju inte..
Jag vill ha en plan helt enkelt. Nått mer konkret än "jag ska plugga om nått år" och "jag vill åka till thailand".
Men jag har aldrig gillat att välja (bort) saker!
torsdag 1 januari 2009
Så började jag (också) att blogga.
Under hösten har mina planer på en egen blogg vuxit sig starkare och starkare. Efter att ha "resedagbokat" en månad runt oktober/november så blev behovet av en blogg ännu större och nu sitter jag alltså här och skriver!
Att jag börjar idag är väl igentligen ganska naturligt? Ett nytt år, en ny chans. Det är i alla fall vad alla vill tro, sedan vet ju alla att det egentligen inte är någon större skillnad på igår och idag...
Men ändå har jag valt att börja idag. Kanske blir det i alla fall nån skillnad då?
Vad jag vill med den här bloggen vet jag inte riktigt. Men jag vill inte att det ska bli ett måste och en stress. Jag vill skriva här när jag har något att skriva och när jag känner att jag vill förmedla det till någon. Att lova er att jag ska skriva varje dag eller en gång i veckan verkar bara dumt eftersom att jag troligen kommer tycka att det blir för jobbigt att producera nån form av text under tvång.
Dessutom vill jag inte bara skriva obetydligheter här. Jag vill att det ska stå något som jag tänkt igenom, något av värde och som folk kan vara intresserade av.
Jag vet att jag redan där lägger ribban högt, för hur många bloggar finns det inte här i världen och hur skulle man lyckas sticka ut så pass att folk blev intresserade?
Jag vet inte, men jag tänker i alla fall göra det här på mitt eget vis, eftersom att man inte kan ge upp innan man försökt och om man har försökt så kan man vara stolt hur det än går!
(Det är väl det viktigaste jag lärt mig under år 2008.)
Jag tror hur som helst inte att det kommer dröja så länge mellan inläggen eftersom att jag inte kan låta bli att skriva, om allt, jämt, och med stor glädje!
Som en början kan jag ju önska er alla ett Gott Nytt År, så hör ni väl av mig så småning om!
Att jag börjar idag är väl igentligen ganska naturligt? Ett nytt år, en ny chans. Det är i alla fall vad alla vill tro, sedan vet ju alla att det egentligen inte är någon större skillnad på igår och idag...
Men ändå har jag valt att börja idag. Kanske blir det i alla fall nån skillnad då?
Vad jag vill med den här bloggen vet jag inte riktigt. Men jag vill inte att det ska bli ett måste och en stress. Jag vill skriva här när jag har något att skriva och när jag känner att jag vill förmedla det till någon. Att lova er att jag ska skriva varje dag eller en gång i veckan verkar bara dumt eftersom att jag troligen kommer tycka att det blir för jobbigt att producera nån form av text under tvång.
Dessutom vill jag inte bara skriva obetydligheter här. Jag vill att det ska stå något som jag tänkt igenom, något av värde och som folk kan vara intresserade av.
Jag vet att jag redan där lägger ribban högt, för hur många bloggar finns det inte här i världen och hur skulle man lyckas sticka ut så pass att folk blev intresserade?
Jag vet inte, men jag tänker i alla fall göra det här på mitt eget vis, eftersom att man inte kan ge upp innan man försökt och om man har försökt så kan man vara stolt hur det än går!
(Det är väl det viktigaste jag lärt mig under år 2008.)
Jag tror hur som helst inte att det kommer dröja så länge mellan inläggen eftersom att jag inte kan låta bli att skriva, om allt, jämt, och med stor glädje!
Som en början kan jag ju önska er alla ett Gott Nytt År, så hör ni väl av mig så småning om!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)